TEMPELHUNDENS SHAR PEI

I dag är det soligt och fint väder så vi tänkte att vi skulle vara ute så mycket som möjligt, men vad händer?.......jo tror ni inte att matte kommer fram med KLOKLIPPAREN, skulle det vara nödvändigt när vi har så mycket annat att göra!!!

Hur som helst så "gaddade" vi ihop oss, nu skulle "människan" få se på viljornas kamp, här skulle inte klippas några klor inte.

 Inte trodde jag att det skulle finnas svikare i bland oss, men där var det några "mesar" som låg stilla och fint i knät på matte och lät sina långa fina klor bli förstörda och falla i småbitar på golvet, jag säger bara ......usch, för såna syskon. MEN, hon skulle få se vem som går segrande ur striden när det blir vår tur, vi var faktiskt fortfarande några som "stod på oss", vi hade bestämt oss!!!

Jag måste tillstå att matte är listig, när det blev min tur så fick jag sitta i hennes knä en lång stund, hon klappade mig, kramade mig och talade om hur duktig jag var, vilken stor kille jag blivit och så vidare, smicker egentligen, men det var skönt och jag trivdes med att vara i centrum.

Så, plötsligt, utan förvarning så försvann en av klorna, men eftersom hon fortsatte med sitt smicker så slappnade jag av, kanske var det bara denna enda klo som hon var ute efter, men hej vad jag bedrog mig, hon ville ha alla och hon gav sig inte. Lurad och förnedrad så skämdes jag inför de andra och låtsades bli trött, jag gick direkt och la mig i en av korgarna, den som var tom, och låg där i min ensamhet för att riktigt visa matte vad jag tyckte om att bli så grundlurad. Då kom det minsann fram levergodis, en belöning som hon sa, för att vi varit så duktiga och då tänkte jag att OK, men vänta bara till nästa gång...............förresten, bilden är på en av svikarna.

Här är vi sju veckor och har debuterat i städ-branschen, som är mycket tröttande, så efter ett par timmar intensivt slit ligger vi som slagna hjältar.

Vi måste bland annat, se till att inga "kiss-tidningar" får bestå av större bitar än ca. en decimeter, helst ska de likna confetti, då är det bra.

Mattes kjolar brukar vi tycka är lite för långa, men det är bara att hänga sig fast varje gång hon går förbi, och det lyckas, de blir kortare allt eftersom tiden går. Kommer det nå´n och hälsar på så gör vi lika med dom, har vi tur så kommer det nå´n med byxor........ och byx-ben är mycket lättare att bearbeta, närmare, så att säga.

Vi är inte svåra att roa, en tvätt-korg kan vi fixa med hur länge som helst, i alla fall så länge den står emot våra angrepp.......inte särskilt länge om sanningen ska fram.

Vi fick små-syskon också, tio dagar efter vår ankomst, men det kan vi berätta om lite längre fram.

Jag får börja med att gå lite bakåt i tiden till den 20:e december 2007, det var då Ija´s valpar kom till världen. Mellan halv fyra på morgonen till halv åtta samma morgon, födde hon sju små underverk, sex killar och en tjej. Pojkarna vägde runt 500g allihop, flickan något mindre, 450g.

Ija visade sig vara en helt perfekt mamma till sina småttingar, de tre första veckorna hörde jag inte ett ljud från valparna, och jag måste säga, det är fortfarande bara när de leker som jag hör dom nu också. En av de mest lättsamma kullar jag fött upp av Shar pei, absolut!!